Till handväskans försvar

Att bära med sig en handväska är ofta helt nödvändigt för att kunna bära med sig sminket, glasögonen och mobiltelefonen, som plötsligt växt igen efter att under många år bara ha blivit mindre och mindre. Man kan jämföra det med männens portföljer, som ofta antas innehålla viktiga saker, även om det kanske bara är en lunchlåda och en kvällstidning.
Handväskor föraktas ofta, vilket framför allt visas av två debatter som förts de senaste åren. Den ena gällde modejournalisten Susanne Ljungs påstådda inköp av en väska för 70 000 kronor. Om Ljung verkligen har köpt en väska för denna summa är oklart, själv har hon förnekat att så skulle vara fallet. Författaren Sissela Lindblom hävdade i en intervju i Dagens nyheter att Ljung köpt väskan, och oavsett hur det verkligen förhöll sig med den saken så var debatten nu igång.
En annan liknande debatt utbröt inom det socialdemokratiska partiet sedan Mona Sahlin synts med en Louis Vuitton-handväska för 6000 kronor, som hon enligt uppgift fått i present av en vän. Socialdemokratiska debattörer kritiserade henne för detta, och hävdade att många vårdbiträden aldrig skulle ha råd att köpa en sådan.
I båda fallen rör kritiken typiskt kvinnlig konsumtion. Man kan fråga sig om samma kritik skulle ha hörts om det var män som köpt lika dyra väskor. Många manliga politiker, även sossar, har portföljer som säkert kostar tiotusentals kronor, och många har nog även flera par skor som vart och ett kostar med än Sahlins väska. Sen kan man fråga sig om det hade sett bättre ut om Sahlin burit mobiltelefon, smink och glasögon i händerna, eller haft dem i byxfickorna istället. Carl Bildt har antagligen sin iPad i en dyr portfölj, men hade han haft den i en handväska istället hade nog kritiken uteblivit.